tisdag 21 december 2010

Sammanfattning

Tänkte försöka mig på att sammanfatta detta året lite kort. Det går givetvis inte.
Jag vägde in mig när detta året tog sin början på mastiga 148 kg. Kanske lite mycket för en kille på 42 år och 182 cm lång och fysik som en heffaklump.
Den 17 Januari så gick jag med i xtravaganza för att ta tag i mitt liv och se till att förändra det till det bättre. Jag började med att äta soppor och träna i stort sett varje dag. Detta höll på i ca 11 veckor, då kom påsken och jag hade ställt mig in på att börja äta "riktig" mat samt fortsätta att träna. Ett stort mål som jag hade då var att försöka gå ner och väga under 100 kg innan julafton, detta såg i början helt omöjligt ut. Men som alla som känner mig vet så är jag en envis och tjurig kille med ett skallben som är lika tjockt som ett bankvalv i monte carlo. Efterhand så kom jag igång med löpning, förutsättningen för detta var att jag nu i början av april hade gått ner 20 kg och kände mig lätt som en fjäder. Det nya målet nu blev att i Maj kunna springa 5 km, det betydde att jag anmälde mig till blodomloppet. Dagen var inne för loppet och jag kan inte säga att jag direkt var förberedd då jag inte hade sprungit mer än 3,5 km innan dess och legat sjuk ett par dagar innan, men här kom viljan av stål in igen och jag genomförde detta. Sen gick våren och sommaren kom och löpningen gick bättre och bättre och jag sprang längre och snabbare varje dag. Då hände det, jag fick min första skada, Hälsena samt benhinnor mådde inget vidare och jag var tvungen att hitta en ny träningsform. Då rustade jag upp min gamla mountainbike och började cykla, detta var ju hur kul som helst och benen fick vila från löpningen. Första dagen efter semestern så cyklade jag till jobbet, en resa på ca 17 km, det jag inte tänkte på var att det var lika långt hem igen ;-( , men det gick bra. Då fick jag höra talas om triathlon, en träningsform som passade mig ganska bra. simma, springa o cykla. Detta resulterade i att jag anmälde mig till min första tävling, en prova-på tävling i Asarum, skulle väl inte vara några problem. 350 m sim, 10 km cykel samt 5 km löpning, lätt som en plätt. NEJ, vänta lite nu, jag har ju aldrig simmat så tidigare, nu hade jag 4 dagar på mig att lära mig simma så långt o detta i en våtdräkt. Nåja, jag ger ju aldrig upp, utan ner till sjön hemma och simmade på som en tok, 150 m sen höll jag på att dö. Dagen för tävlingen var inne och jag kände mig väl förberedd både menalt, fysiskt samt tekniskt. Startskottet gick och jag kastade mig ut i sjön o simmade som aldrig förr, kom iland en bra bit efter de andra, men detta gjorde inget då denna tävling bara var för min skull. Upp på cykeln o trampade på, det gick bättre än beräknat, sen lämna cykel, hjälm och jacka för att löpa iväg. 5 km är ju inte så farligt. Om man inte hade simmat och cyklat innan ja, men det gick bra. Jag tog mig i mål och var jättenöjd med detta.
Nästa utmaning för mig blev att springa en halvmara, detta blev verklighet i November i Jämjö. Jag inte bara tog mig runt utan även på en riktigt bra tid för att vara jag. 1:18:55. Efter 15 km så kom pannbenet in i bilden igen, utan min vilja av stål, som jag vill kalla det, så hade jag aldrig klarat det, då hade jag efter 17 km lagt mig ner och bara svimmat, men mental träning ger mig så mycket och nu var det bara att gå in i mig själv och fokusera på målet, ett steg före det andra och till slut så kom jag i mål.

Idag så sitter jag och tänker tillbaka på året och alla dessa underbara människor som funnits där hos mig i framgång som i motgång.
JESSAN - mitt stora stöd som alltid finns där för mig, tar hand om barnen och sätter sin egen träning åt sidan för att jag ska kunna få träna extra, fixar mat, energikakor. men framförallt all kärlek som hon ger mig.
JAG ÄLSKAR DIG SÅ MYCKET!!!

Annica, Lena, Maria på xtravaganza- som alltid har ställt upp med stöd, råd, tips och peppning vad det än gäller, ett stort tack för detta året. Ni har hjälpt mig så mycket.

Jimmy Olsson - kompisen som alltid har varit ett stöd dag som natt, alltid svarat när jag behöver nån att prata med, alltid peppat men det viktigaste, alltid funnits med på alla mina träningsrundor, inte fysiskt alla gånger, men innanför pannbenet.

Jimmy, grannen - som "lurade" in mig på triathlon. alltid hjälp till när jag har behövt hjälp, alltid svarat på mina dumma frågor, lånat ut olika saker mm

Magister Fredrik - sim/löp coachen som alltid peppat, kommit med förslag samt framförallt aldrig gett upp när jag bara gnällt på kramp o annat

Mina arbetskamrater o framförallt min chef Lotta - som alltid sagt fina saker till mig, gett ledigt för träning och peppat på sitt sätt.

Mina träningskamrater på xtravaganza - ni som alltid är där och snackar, grattar, peppar och frågar om råd.

Nu har jag säker glömt en massa människor, men jag har inte glömt er. Du vet säkert själv på vilket sätt du har stöttat och hjälpt mig under detta året.

Vad händer nu då? Ja, mitt år på xtravaganza går snart ut och då blir det förmodligen lokomotion som gäller. Jag har ett par tävlingar som jag ska delta i, mest för att skaffa mig erfarenhet inför det stora målet IM i Kalmar. Närmast på tur står sylvesterloppet i Olofström den 31/12, då ska jag springa 5,8 km.

God Jul och Gott Nytt År önskar jag er alla som är här och läser.
vi hörs snart igen, racerapport kommer ju snart.
Om ni vill följa min träning så rekomenderar jag att bli vän med mig på facebook samt att söka upp mig på funbeat.se

Allt för nu
Patric idag 56 kg lättare och mycket mer vältränad än för 12 månader sen