lördag 13 november 2010

Racerapport Jämjöhalvan

Denna dagen började med att jag steg upp och åt en rejält frukost. Ägg, macka med leverpastej, keso, bär, yoggi o flingor. Drack ca 1 liter vatten under morgontimmarna för att ha en liten reserv.
Började klä på mig mina kläder och satte ett plåster på skavet på stortån samt tejpade bröstvårtorna.
Satte mig i bilen och körde till jämjö, där var det fullt med bilar trots att det var 40 min kvar till start. Jag blev anvisad en plats i skogen bara ett 50-tal meter ifrån Orionstugan och allt var bra. Gick in och registrerade mig och betalade.
Ut och körde lite uppvärmning, vädret slog om och solen visade sig och det var väl en 10-11 grader i luften. Fipplade lite med mobilen för att hitta och ladda spellistan på spotify samt drog igång endomondon.
Kl är nu 10:00 och startskottet går. Vi var väl en 80 st som gav oss iväg. Jag hade bestämt mig från början att köra mitt race i ett tempo på 7 min/km samt ta gåvila vid var 3:e km samt att bara dricka vid 5-km kontrollerna.
Det flöt på ganska bra direkt, alla drog iväg och jag trampade på i mitt tempo, helt klart sist men det störde mig inte, jag var ju knappas här för att vinna. Efter 2 km så kom vi in på en grusväg som var helt blaskig och gyttjig, kändes som om fötterna sögs fast, detta var en helt ny erfarenhet för mig, jag har ju sprungit i regn o rusk men då har det varit asfalt. Vid den första vätskekontrollen så tog jag 2 glas vatten och gick o drack detta. Här lämnade jag mina vantar och talade om att jag kommer tillbaka om ca 1 timme och hämtar dom ;-)
Efter ca 7 km så kom vi ut på asfalt och jag fick en fin rygg att springa med, vi hade sen sällskap ett bra tag. Vid vändningen 10,5 km så hade det gått 1:06, helt klart bättre än planen så jag tog lite extra tid vid den vätskekontrollen så att jag fick hämta andan lite och dricka 2 glas vatten.
Nu kändes det helt plötsligt mycket lättare, man var ju på väg hem och jag ökade stegtakten en aning och allt kändes bra. Nu började det blåsa en ganska rejäl motvind och jag har nu kommit tillbaka i gyttjebanan, nu var det inte roligt längre. Lårens framsida värker rejält nu och skavet under foten som började efter 2 km gör riktigt ont. Då är det dax att ta fram det man har innanför pannbenet och fokusera på det man ska göra, ont kommer det ju även att göra när jag kommer hem, bättre att lida då och ha roligt nu istället. Strax innan sista vätskekontrollen så ökar jag takten lite till och passerar min vän och drar i mig bara lite energidryck samt 2 glas vatten. Energidryck har jag aldrig testat och det fick jag ganska snart sota för, magen vändes helt ut o in och allt vatten kom upp igen i diken.
Nu är jag framme vid skylten som talar om att jag har sprungit 18 km, det längsta någonsin i mitt 42-åriga liv. Då kom känslan att FAN Patric, du klarar ju detta, och inte bara det du bör klara det på 2:30 som du har sagt. YES, nu känns det som om man springer i luften och inte i en gyttjehög. När det stod 20 km så var det en rejäl uppförsbacke och jag trampade på men det kändes som om jag sprang baklänges, då gick jag faktiskt uppför den, men sen var det full fart och den känslan i kroppen när jag svängde in på upploppet och såg alla som stod och hejade och skrek är fullständigt obetalbar, fäll dig skriker en funktionär som vill ta en bild, haha, jag har nog problem med att stå på benen.
Dom tog en massa kort på mig i målfållan och en massa folk kom o klappade om mig, sen gick jag in i orionstugan och hämtade en fralla med ost, det var det godaste på länge.
Hur är känslan nu då så här en 4 timmar senare. Ja, jag har en jätteblåsa på stortån, en sån djungeleld som jag aldrig sett förut samt riktigt ont i hela kroppen, men detta vet jag går över om ett par dagar, men känslan att ha genomfört en halvmara går ALDRIG bort.
Ett stort tack till alla som stöttat och hejat på mig under veckan, vet i fan om jag hade klarat detta utan er?

Mitt nya personbästa på en officiell halvmara är numera 2:18:55
Patric, riktigt sliten men jättelycklig

3 kommentarer:

  1. Starkt jobbat. Känslan att springa i mål på en halvmara är underbar. Efter ett tag glömmer man bort de där jobbiga metrarna men minns med glädje allt som var kul.

    SvaraRadera
  2. Kul att läsa Patric, kul att jag fick vara med och heja på dig sista metrarna. Ser fram emot nya stordåd när du har återhämtat tår och ben.

    SvaraRadera