söndag 13 maj 2012

dagen efter...

Det är dagen efter mitt första gbgvarv. Jag mår ganska bra efter omständigheterna.
Jag ska försöka berätta lite om loppet både före, under o efteråt.

Förberedelser:
Jag kände mig laddad under hela veckan och hade en liten pirrande känsla i magen hela veckan. efter onsdagen så cyklade jag inte nåt bara för att spara ben, bål o rygg så mycket som möjligt. jag åt oxå lite extra gott med pasta och kött under de sista dagarna. Det hjälper förmodligen inte men för min känslas skull så var det bra.

Sömnen kunde kanske disponerats lite mer optimalt. Jag jobbade ju nätter som vanligt och natten mot fredag jobbade jag till kl 8 för att köra hem direkt och hämta Jessan för att påbörja resan till Allingsås och vårt helgboende. Som vanligt så kunde jag inte somna i bilen utan satt vaken och pratade med Jessan som körde hela tiden. Vi var på plats vid 13:30 och tog oss därefter ut på stan för lite shopping och mat. Kinabuffé var riktigt gott. Vid 20-tiden när hockeyn startade så somnade jag som en liten gris och sov ända till morgonen.

Raceday:
Laddad på morgonen och hade förberett mig med en smaskig frulle bestående av en macka och ett ägg. Inte morgonmänniska på att äta direkt. En proteinbar från Gainomax på pendeltåget satt som en smäck och den oroliga magen lugnade sig lite. Efter ca 2 timmars resa mot gbg på pendeltåg, bussar samt spårvagnar med en massa linementstinkade löparkollegor så va vi framme. Shit vilken jädra kö tänkte jag när vi skulle hämta ut våra nrlappar, tur att vi är här tidigt. Det tog inte många minuter att komma in och hämta dom, det märktes att arrangörerna kunde sin sak här. en liten tur på mässan hann vi med och en ny snygg funktionströja blev det oxå.  Det var en mäktig känsla att gå runt och känna spänningen i luften av alla andra löpare.vi var ju ca 61000 där.
Vi tog oss lite mat, en pastasallad och en kycklingbaguette som vi delade på för 140:- så var vi helt redo. Vi skulle starta 15:26 så vi tog oss fram och fick se när Elit och dom första startgrupperna drog iväg. Därefter tog vi oss in på läktaren för att möta våra vänner Thomas och Susanne och taktiksnacka lite. där fick vi se vinnaren gå i mål både på herr och damsidan. vilka otroliga människor. Nu var det dax att knyta om skorna, vaselina bröstvårtorna samt ta av jacka och ta sig till startgrupp 17.

Racereport:
Vi ställde oss sist i vår grupp o gick framåt mot starten, efter startskottet så tog det nästan 2 minuter innan vi passerade startlinjen. Vår taktik var att springa ca 5 min sen gå 1 min osv. detta sket sig ganska rejält direkt. Vi sprang på i ett ganska ok tempo för oss, 6:40-7:10.
Vid varje vattenkontroll så gick vi och likaså upp på älvsborgsbron i en kraftig vind. Vi gick även i de brantaste och segaste backarna för att inte bränna ut oss totalt. % km gick kanonbra och jag kände mig ganska fräch och inte några känningar av vader eller liknande. enda problemet var astman som gjorde att jag fick dåligt med syre, men vid denna tiden inte ett stort problem och flåset hängde på. Vid 10 km så kändes det fortfarande ganska bra och vattenkontrollerna funkade bra. När vi kom fram till 15 km så började min ork tryta ordentligt och jag ångrade mig bittert att jag inte tog med mig en Gainomax energybar som jag kunde tagit nu. Den hade jag verkligen behövt för att palla med de sista 6 km. Men men, bara att bita ihop och trampa på. det är nu mitt tjocka pannben kommer till nytta. jag borrade ner huvudet och sträckte på ryggen och satte ena foten framför den andra. att springa på avenyn var både kul och drygt, mest alla svampar som man sprang på. Lite sportdryck o vatten i nästa kontroll gav lite nytt mod. Och när 18 km-skylten kom så kände jag att jag nog skulle klara det i alla fall. Sista backen upp innan man kom under broarna och in på stadion var skönt jobbig, på upploppet hade jag så ont så att jag trodde att jag skulle avlida.
Känslan att springa över mållinjen med Jessan bredvid sig var helt fantastisk. Många känslor bubblade i kroppen men jag var alldeles för trött för att känna nåt annat än glädje just nu. Kaffet, kexchokladen och bananen var himmelskt goda.
En Gainomax long distance recovery efteråt gjorde att kroppen började återvända till verkligheten.

Efteråt:
Vid målet så kom Pia och undrade om vi ville hänga med dom och duscha och käka lite, det var fantastiskt skönt att få göra det och inte sätta sig på spårvagnar, pendeltåg och bussar i flera timmar för att ta sig hem.
Kul att träffa Thomas och Susanne som satt och hejade vid mållinjen igen, vikla underbara vänner man har.
Tack även till alla er som känner mig och hejade längs vägen men oxå alla dessa fantastiska människor som hejade på alla.
Utan Jessan så vet i fan om jag hade tagit mig i mål, jag är fruktansvärt tacksam men mest imponerad av denna kvinna. Snacka om att ha vilja av stål. Hon har bara sprungit 14 km som längst innan detta och detta bara 1 gång.

Nutid:
Ja, nu sitter jag här i soffan och har lite småskav lite här och där, men det kommer att gå över om ett par dagar, men känslan att ha klarat av gbgvarvet kommer aldrig att försvinna. Detta med tanke på hur jobbigt jag har haft det senaste halvåret med skador och annat.

TACK ALLA MINA VÄNNER SOM HAR HJÄLP TILL PÅ ETT ELLER ANNAT SÄTT, JAG TÄNKER INTE NÄMNA EN MASSA NAMN HÄR, MEN NI VET SJÄLVA HUR VIKTIGA NI ÄR FÖR MIG.
Tack.

tiden? 2:39:34, inte på den planerade 2:30 men helt ok trots allt.

Imorron så är det vanlig dag igen, då kommer det nog att bli en löptur och en cykeltur, men fortfarande med ett leende på läpparna.

Puss i ljumsken
Patric